Så jag håller på i sluttampen på mitt projekt.
Jag har två frågeställningar:
1. “Hur har Gunvor Härenstam, 52 år, folkhögskolelärare, ökat sin digitala kompetens genom IT-projektet ITiS och Karskoga Fokhögskolas olika digital kompetens-höjande kurser?”
2. “Hur har jag ökat min digitala kompetens genom LCN100 - ‘Digital kompetens och lärande‘?”
En nackdel med denna uppsats eller detta projekt är att det inte riktigt är optimalt för kursen “Digital kompetens och lärande”. Det skulle varit bättre på många sätt att använda någon av teknikerna, som behandlats i kursen, i någon verksamhet och dokumenterat detta istället. Det var ett sådant förfarande som kursprojektet var tänkt för i någon mån. Men eftersom jag gick hela kursen under sommaren och i skrivande stund ska min verksamhet (dansgrupper) ännu inte starta terminen förrän om två veckor, är detta inte praktiskt genomförbart.
Istället fick jag gräva upp en personlig vinkling av ITiS-projektets och andra kompetensökande kurser i digital teknik och utöver detta skriva om min egen ökning i digital kompetens. Detta har sina begränsningar; det är något som varit och inte något som utvecklas. Samtidigt har det sina fördelar; det är lätt att begränsa och definiera från början. Arbetsplaneringen blir färdig tidigt. Men mycket spänning har kanske inte detta projektet innehållit, även om det varit roligt.
Däremot var det kul att göra intervju och läsa in mig på vad ITiS egentligen innebar, samtidigt som det var trevligt att åka och hälsa på min mor (vilket jag visserligen ändå skulle göra). Som en parentes kan nämnas att till hösten tänker jag tillämpa ett avsnitt av kursen “Digital kompetens och lärande” i min verksamhet med dansgrupperna i Skarpnäckskyrkan i Skarpnäck, Stockholm, nämligen mobiltelefoner. Jag använder mig nu mycket av min telefon i mitt arbete med dansgrupperna. Jag har en timmes tunnelbanefärd till Skarpnäckskyrkan från min lägenhet och utnyttjar den tiden genom att ha musiken till koreografierna som ska läras ut inspelade på telefonen och lyssnar på den under färden. Samtidigt visualiserar jag koreografin i minnet för att kunna den så bra som möjligt när jag kommer fram och ska lära ut den. Detta är alltså endast till för mina egna förberedelser. Men nu har jag även tänkt att ta med telefoner på lektionen; eleverna dansar och spelar in varandra, varefter vi kan utvärdera hur de kan förbättra sina prestationer. Jag börjar i den äldsta gruppen och ser hur det artar sig. Men det är ett helt annat projekt.
Så nu sitter jag och putsar på de sista bitarna på rapporten och håller på att redigera en video som presentation till mitt projekt. Det har varit svårt att göra något "riktigt" av det här och jag hoppas nu att det räcker. Lämnar in om några minuter, tror jag.
söndag 20 september 2009
torsdag 10 september 2009
Det är...
...klurigt att jobba klart sommarkursen när den ordinarie terminen kommit igång med 3 nya ämnen och ens dangrupper precis ska startas upp...
tisdag 25 augusti 2009
21 - Källkritik och söktjänster
Vad har jag lärt mig om informationssökning efter att ha läst KTHB:s (kth:s bibliotek) information om informationssökning?
Jag har tidigare (några år sedan) tagit en 1,5 hp stor kurs i informationssökning på KTHB och det var inget nytt jag lärde mig nu med undantag för förkortningen URL (Uniform Resource Locater). Dessa sidor var the crash course av vad jag förut läst. Där fick vi leta inom vårt område också, så vi letade i chemical abstract om jag inte minns fel. Det var matnyttigt. Aldrig fel att ha inför mitt exjobb.
Lunds Universitets information om källkritik - övningar:
YTTRE KRITIK - ÄKTHET: FLYGBLADET FRIHETSPOSTEN
Vilka markörer, uttryck etc i flygbladet avslöjar att det i själva verket var tyskarna som framställde det?
Jag är inte hyvens på dansk, men man stavar väl inte vil/wil med w? Några sådana konstigheter finns i dokumentet. Men hur skulle man veta att det inte är engelsmännen som stavar fel istället för tyskar? Jag är inte så bra på historia heller. Helt utanför mitt område.
Vilket var – tror ni – syftet med att dela ut ett sådant flygblad?
De skriver till danskarna att hålla ut och vänta. Kanske är det ett sätt att hålla danskarna på plats och att inte agera.
INRE KRITIK: SAMTIDSKRITERIET, RÅDSMÖTET I VADSTENA
Diskutera om de två källorna ar berättelser eller kvarlevor. Tänk på att gränsen mellan berättelse och kvarleva beror av vilken fråga som ställs.
Efter att ha läst genom de två texterna säger mig rimmet på den första texten att det inte kan vara en kvarleva, dvs något som skrevs under tiden händelsen ägde rum. Trots de mer krystade rimmen (kan förstås vara översättningen), kan inte så många männsikor hitta rim i realtid. Detta säger mig att det var skrivet i efterhand. Antagligen ganska snabbt efter händelsen, eftersom den överensstämmer ganska bra med den andra texten som är skriven i brevform. Denna kan vara skriven under tiden som händelsen ägde rum. Tydligen är den första texten daterad till mitten av 1400-talet och händelsen ägde rum 1434, vilket är lite tidigare. Vet inte hur stor felmarginalen är på dateringen förstås.
Kan du fastslå om det finns något beroende mellan källoma? Vilken konsekvens måste vi i så fall dra angående den beroende källans värde?
Engelbrekt skulle kunna vara en beroende källa. En beroende källa är alltid ett påtryck när det gäller vinklingen av en text. Det kan ha dragit ner kvalitén och trovärdigheten en aning.
Vilken tendens kan vi anta att källorna kan ha? Får detta någon konsekvens för deras användbarhet?
Engelbrekt fick väl ganska stor makt efter detta, han blev väl till och med kung? Historia är inte min starka sida, som sagt. Men det kan ju vara så att han tillskrev sig själv lite mer mod och intelligens än han kanske hade när det begav sig. Jag gör vilda kvalificerade gissningar.
Vad anser du att vi kan fastställa om händelseförloppet i Vadstena i augusti 1434 utifrån de bevarade källorna?
Jag anser (om vi förutsätter att dokumenten är äkta) att Engelbrekt hade lyckats få med sig många, att kung Erik inte riktigt tog hand om sitt folk och att rådsherrarna gick med på Engelbrekts krav att skriva ett brev.
INRE KRITIK: TENDENSKRITERIET, DEMONSTRATIONERNA I BUDAPEST
Jämför deras versioner av det som hände, varför det hände och vilken syn de har på Sovjet och den kommunistiska regimen. Hur kan man förklara de olika uppgifterna?
Ögonvittne 1 (Ö1) berättar om den liten skara beväpnade personer som gått med studenterna för att använda dessa som ett förkläde och kunna skjuta polisen. Ö1 berättar också om att polisen besvarar elden med rädsla för sina liv. Ögonvittne 2 (Ö2) skildrar ett genomtänkt attentat av studenterna som alla är beväpnade och får med sig polisen mot den hemliga polisen. Radiohuset belägras och det dröjer en natt innan den hemliga polisen får sina fiskar varma. Dessutom var civila, soldater och kvinnor med demonstranterna.
De två ögonvittnena har definitivt olika syn på Sovjet och det kommunistiska regimen. Ö2 har en mer fientlig inställning till Sovjet och den kommunistiska regimen än Ö1. Skillnad i antalet demonstranter: Ö1 säger att det var dubbelt så många demonstranter som Ö2 beskriver vid samma tidpunkt i händelsen.
VÄRDERA KÄLLOR
Jag vill se från aspekten att WoW uppmuntrar och möjliggör samspel över geografiska och demografiska gränser (däremot inte om man tillhör alliansen eller inte i spelet, hihi).
Rangordning av texter: 1, 2, 10 (relevant bok om ett annat perspektiv från spelare), 8 (spelare organiserar själva saker), 4 (varför är skill mer värd än nedlagd tid? och varför är det bättre att spela själv än tillsammans med andra?), 13, 11 (en alltför välvillig författare till att lägga ner för mycket tid på WoW), 7 (säger att 40% av spelarna är beroende), 5 (irrelevant information, handlar om spelarnas bandbredder), 9 (halvrelevant information, dessutom från wikipedia), 6 (otillförlitlig information, ,wikipedia),
Text 3 var inte åtkomlig om man inte läser vid Lunds universitet.
ANALYSERA KÄLLOR - KAYEN NATIONAL UNION (KNU)
Vem/vilka har skrivit eller ligger bakom texten? Har författaren akademisk legitimitet? Tänk på att en bok eller artikel som är skriven av en forskare också ofta granskas av andra forskare (peer review).
Wikipediatexten (Wt) kan vem som helst ha skrivit, den positiva texten om KNU (pt) är skriven av en viss johnathan som har en altavista-adress och slutligen den negativa texten om KNU (nt) har författarna Soe Mya Kyaw och Saw Mya Aung, men någon vidare presentation ger dem inte.
Man kan inte veta något om dessa författare i sammanhang om legitimitet, men de verkar inte vara forskare.
Med vilken auktoritet uttalar sig författaren om ämnet /området?
I Wt uttalar sig författaren som att den innehar sanningen om KNU. Det finns inga som helst nyanser utan det är fakta som läggs fram, menar författaren med sitt skriftspråk. I nt beskrivs författarna som några som märkt en skillnad på lokala nyheter och internationella nyheter och bestämt sig för att kika närmare på det. Mer information kan man inte få ut. Johnathan som skrivit pt har ingen presentation mer än just hans mejladress.
Är texten väldokumenterad med hänvisningar till källor och litteratur?
Wt är endast refererad från en enda artikel (som visserligen har visats i flera stora medier). nt har lagt upp foton som referat till deras påståenden, men inga källor till dessa eller litteraturhänvisningar. pt visar heller inga käll- eller litteraturhänvisningar.
Har texten någon politisk, ideologisk eller annan tendens som kan medföra att tolkningarna färgas i en viss riktning? Här kan man också fundera över vad vi kan få fram om syftet med texten.
Nog har texterna politisk riktning alltid. Det är helt olika synsätt på KNU mellan nt och pt/Wt.
När är texten skriven/publicerad?
Wt är sist editerad 21 juli 2009 och nt har ingen tidshänvisning. pt skriver om updates på en av länkarna 1 april 1998, men det är oklart om den första texten ändrats sedan dess.
GRANSKA KÄLLOR - WEBPLATSERS BEROENDE
Ett exempel på en oberoende källa som stöder Greenpeaces påstående om att jorden har värmts upp 0,8 grader Celsius (eller Kelvin) http://www.ecd.bnl.gov/steve/pop/greenhouse_effect-2005.pdf (2009 08 25). Exempel två: http://www.cea.fr/var/cea/storage/static/gb/library/Clefs50/pdf/encadreb-gb.pdf (2009 08 25)
Två texter att titta på likheter i text, utformning och tidsangivelse:
Jag hittar inte mycket likheter varken i layout, text eller tidsangivelse.
De båda texterna är skrivna okt 2006 respektive 25 02 2008.
GRANSKA KÄLLOR - KAN VI LITA PÅ MYNDIGHETERS INFORMATION
Det är väl ingen kampanj mot Sveriges höga bistånd att kolla upp hur väl pengarna kommer fram? Det är väl bara att effektivisera biståndspengarna - se till att pengarna faktiskt kommer dit de ska. Konstigt, kd.
SIDA ska inte vara partisk, men är det i många sammanhang ändå. USA styr mycket över FN, trots att de inte betalat medlemsavgift på flera år. Det är de mäktigaste länderna över lag som bearbetar FN till sin vilja, inte vad som kanske alltid är bäst för världen.
Vad har jag lärt mig om informationssökning efter att ha läst Lunds Universitets information om källkritik?
De hade mycket lokal information som info om sökmotorn Lovisa och databasen ELIN@lund. Mycket hade jag redan koll på och övningarna överlappade varandra, samtidigt som de var ganska omfattande. Det har tagit mig många timmar att göra detta inlägget och de övningar som fanns på hemsidan, men det var inte väldigt mycket som kändes nytt, tyvärr.
*puh!*
Jag har tidigare (några år sedan) tagit en 1,5 hp stor kurs i informationssökning på KTHB och det var inget nytt jag lärde mig nu med undantag för förkortningen URL (Uniform Resource Locater). Dessa sidor var the crash course av vad jag förut läst. Där fick vi leta inom vårt område också, så vi letade i chemical abstract om jag inte minns fel. Det var matnyttigt. Aldrig fel att ha inför mitt exjobb.
Lunds Universitets information om källkritik - övningar:
YTTRE KRITIK - ÄKTHET: FLYGBLADET FRIHETSPOSTEN
Vilka markörer, uttryck etc i flygbladet avslöjar att det i själva verket var tyskarna som framställde det?
Jag är inte hyvens på dansk, men man stavar väl inte vil/wil med w? Några sådana konstigheter finns i dokumentet. Men hur skulle man veta att det inte är engelsmännen som stavar fel istället för tyskar? Jag är inte så bra på historia heller. Helt utanför mitt område.
Vilket var – tror ni – syftet med att dela ut ett sådant flygblad?
De skriver till danskarna att hålla ut och vänta. Kanske är det ett sätt att hålla danskarna på plats och att inte agera.
INRE KRITIK: SAMTIDSKRITERIET, RÅDSMÖTET I VADSTENA
Diskutera om de två källorna ar berättelser eller kvarlevor. Tänk på att gränsen mellan berättelse och kvarleva beror av vilken fråga som ställs.
Efter att ha läst genom de två texterna säger mig rimmet på den första texten att det inte kan vara en kvarleva, dvs något som skrevs under tiden händelsen ägde rum. Trots de mer krystade rimmen (kan förstås vara översättningen), kan inte så många männsikor hitta rim i realtid. Detta säger mig att det var skrivet i efterhand. Antagligen ganska snabbt efter händelsen, eftersom den överensstämmer ganska bra med den andra texten som är skriven i brevform. Denna kan vara skriven under tiden som händelsen ägde rum. Tydligen är den första texten daterad till mitten av 1400-talet och händelsen ägde rum 1434, vilket är lite tidigare. Vet inte hur stor felmarginalen är på dateringen förstås.
Kan du fastslå om det finns något beroende mellan källoma? Vilken konsekvens måste vi i så fall dra angående den beroende källans värde?
Engelbrekt skulle kunna vara en beroende källa. En beroende källa är alltid ett påtryck när det gäller vinklingen av en text. Det kan ha dragit ner kvalitén och trovärdigheten en aning.
Vilken tendens kan vi anta att källorna kan ha? Får detta någon konsekvens för deras användbarhet?
Engelbrekt fick väl ganska stor makt efter detta, han blev väl till och med kung? Historia är inte min starka sida, som sagt. Men det kan ju vara så att han tillskrev sig själv lite mer mod och intelligens än han kanske hade när det begav sig. Jag gör vilda kvalificerade gissningar.
Vad anser du att vi kan fastställa om händelseförloppet i Vadstena i augusti 1434 utifrån de bevarade källorna?
Jag anser (om vi förutsätter att dokumenten är äkta) att Engelbrekt hade lyckats få med sig många, att kung Erik inte riktigt tog hand om sitt folk och att rådsherrarna gick med på Engelbrekts krav att skriva ett brev.
INRE KRITIK: TENDENSKRITERIET, DEMONSTRATIONERNA I BUDAPEST
Jämför deras versioner av det som hände, varför det hände och vilken syn de har på Sovjet och den kommunistiska regimen. Hur kan man förklara de olika uppgifterna?
Ögonvittne 1 (Ö1) berättar om den liten skara beväpnade personer som gått med studenterna för att använda dessa som ett förkläde och kunna skjuta polisen. Ö1 berättar också om att polisen besvarar elden med rädsla för sina liv. Ögonvittne 2 (Ö2) skildrar ett genomtänkt attentat av studenterna som alla är beväpnade och får med sig polisen mot den hemliga polisen. Radiohuset belägras och det dröjer en natt innan den hemliga polisen får sina fiskar varma. Dessutom var civila, soldater och kvinnor med demonstranterna.
De två ögonvittnena har definitivt olika syn på Sovjet och det kommunistiska regimen. Ö2 har en mer fientlig inställning till Sovjet och den kommunistiska regimen än Ö1. Skillnad i antalet demonstranter: Ö1 säger att det var dubbelt så många demonstranter som Ö2 beskriver vid samma tidpunkt i händelsen.
VÄRDERA KÄLLOR
Jag vill se från aspekten att WoW uppmuntrar och möjliggör samspel över geografiska och demografiska gränser (däremot inte om man tillhör alliansen eller inte i spelet, hihi).
Rangordning av texter: 1, 2, 10 (relevant bok om ett annat perspektiv från spelare), 8 (spelare organiserar själva saker), 4 (varför är skill mer värd än nedlagd tid? och varför är det bättre att spela själv än tillsammans med andra?), 13, 11 (en alltför välvillig författare till att lägga ner för mycket tid på WoW), 7 (säger att 40% av spelarna är beroende), 5 (irrelevant information, handlar om spelarnas bandbredder), 9 (halvrelevant information, dessutom från wikipedia), 6 (otillförlitlig information, ,wikipedia),
Text 3 var inte åtkomlig om man inte läser vid Lunds universitet.
ANALYSERA KÄLLOR - KAYEN NATIONAL UNION (KNU)
Vem/vilka har skrivit eller ligger bakom texten? Har författaren akademisk legitimitet? Tänk på att en bok eller artikel som är skriven av en forskare också ofta granskas av andra forskare (peer review).
Wikipediatexten (Wt) kan vem som helst ha skrivit, den positiva texten om KNU (pt) är skriven av en viss johnathan som har en altavista-adress och slutligen den negativa texten om KNU (nt) har författarna Soe Mya Kyaw och Saw Mya Aung, men någon vidare presentation ger dem inte.
Man kan inte veta något om dessa författare i sammanhang om legitimitet, men de verkar inte vara forskare.
Med vilken auktoritet uttalar sig författaren om ämnet /området?
I Wt uttalar sig författaren som att den innehar sanningen om KNU. Det finns inga som helst nyanser utan det är fakta som läggs fram, menar författaren med sitt skriftspråk. I nt beskrivs författarna som några som märkt en skillnad på lokala nyheter och internationella nyheter och bestämt sig för att kika närmare på det. Mer information kan man inte få ut. Johnathan som skrivit pt har ingen presentation mer än just hans mejladress.
Är texten väldokumenterad med hänvisningar till källor och litteratur?
Wt är endast refererad från en enda artikel (som visserligen har visats i flera stora medier). nt har lagt upp foton som referat till deras påståenden, men inga källor till dessa eller litteraturhänvisningar. pt visar heller inga käll- eller litteraturhänvisningar.
Har texten någon politisk, ideologisk eller annan tendens som kan medföra att tolkningarna färgas i en viss riktning? Här kan man också fundera över vad vi kan få fram om syftet med texten.
Nog har texterna politisk riktning alltid. Det är helt olika synsätt på KNU mellan nt och pt/Wt.
När är texten skriven/publicerad?
Wt är sist editerad 21 juli 2009 och nt har ingen tidshänvisning. pt skriver om updates på en av länkarna 1 april 1998, men det är oklart om den första texten ändrats sedan dess.
GRANSKA KÄLLOR - WEBPLATSERS BEROENDE
Ett exempel på en oberoende källa som stöder Greenpeaces påstående om att jorden har värmts upp 0,8 grader Celsius (eller Kelvin) http://www.ecd.bnl.gov/steve/pop/greenhouse_effect-2005.pdf (2009 08 25). Exempel två: http://www.cea.fr/var/cea/storage/static/gb/library/Clefs50/pdf/encadreb-gb.pdf (2009 08 25)
Två texter att titta på likheter i text, utformning och tidsangivelse:
Jag hittar inte mycket likheter varken i layout, text eller tidsangivelse.
De båda texterna är skrivna okt 2006 respektive 25 02 2008.
GRANSKA KÄLLOR - KAN VI LITA PÅ MYNDIGHETERS INFORMATION
Det är väl ingen kampanj mot Sveriges höga bistånd att kolla upp hur väl pengarna kommer fram? Det är väl bara att effektivisera biståndspengarna - se till att pengarna faktiskt kommer dit de ska. Konstigt, kd.
SIDA ska inte vara partisk, men är det i många sammanhang ändå. USA styr mycket över FN, trots att de inte betalat medlemsavgift på flera år. Det är de mäktigaste länderna över lag som bearbetar FN till sin vilja, inte vad som kanske alltid är bäst för världen.
Vad har jag lärt mig om informationssökning efter att ha läst Lunds Universitets information om källkritik?
De hade mycket lokal information som info om sökmotorn Lovisa och databasen ELIN@lund. Mycket hade jag redan koll på och övningarna överlappade varandra, samtidigt som de var ganska omfattande. Det har tagit mig många timmar att göra detta inlägget och de övningar som fanns på hemsidan, men det var inte väldigt mycket som kändes nytt, tyvärr.
*puh!*
måndag 17 augusti 2009
Paus
Detta skulle jag skrivit för några dagar sedan, men jag vill meddela att jag tar paus från kursen Digital kompetens och lärande till tisdag nästa vecka, 25e augusti. Jag har en tenta i bioprocessteknik på måndag 24e augusti som jag behöver lägga ner all min pluggtid på. Sedan ska resten göras i Digital kompetens-kursen innan höstterminen börjar den 28e, eller i alla fall veckan därpå.
onsdag 12 augusti 2009
20 - Plagiatkontroll
Jag ser det svårt i min situation att använda plagiatkontroll. Det skulle vara att kolla mina egna uppsatser, men det ser jag inte så stor nytta i. =)
Om det räcker med att Urkunda eleverenas dokument eller behövs något mer för att se att dokumentet inte är snott på något sätt? Att faktiskt läsa elevens inlämning är förstås alfa och omega. Om man inte läser deras verk, kan man inte riktigt sätta sig in i det eller ge ett rättvist betyg eller omdöme. Jo, men det behövs mer.
Sedan kan en elev ha fått vissa texter dikterat för sig från kompisar som är behjälpliga eller från föräldrar som önskar ett bra betyg för sina barn alldeles för mycket. Då är det inte eleven själv som skrivit det, utan fått texten. Detta syns förstås inte på urkund, men däremot syns det på texten; alla har ett eget skrivsätt och om man tränar lite, så kan man se om det är eleven egna ord eller någon annans.
torsdag 30 juli 2009
19 - Mobiltelefonen
De här uppgifterna var roliga, det var inte svårt och lätt att lära sig. Det tog däremot lite tid att hitta url-adressen till min temporära nya blog som sedan inkorporerades i min vanliga. Det var bara att gå in på en länk jag fått i ett sms från blogspot, men medan jag letade så tittade jag inte på sms:et (kunde ju lika gärna vara någon som skickat mig ett och jag ville klara av uppgiften först innan jag läste det), men det var ju bara ett mottaget sms ifrån, så det var inte svårt i alla fall.
Den största poängen med att använda telefonen som ett lärandeverktyg är att alla har en telefon. Det behövs inga inköp av dyr utrustning eller att handskas med bokning etc.
Jag har tre dansgrupper som jag är lärare för och det är en verkligt bra hjälp att spela in en grupp när man dansar. Som dansare ser man vilka olika tendenser man har, hur tight gruppen är, vad man speciellt personligen ska tänka på i vissa koreografier. Det är pedagogiskt att se sina rörelser som kanske inte alltid ser ut som man tänkt dem. Spegelväggen finns i många dansstudior just för detta ändamålet, men i en kamera kan man se rörelserna precis som publiken ser den. Här skulle telefonkamerorna användas med stor framgång.
Spelen på min telefon går alltid varma. Jag blir lätt rastlös när jag sitter och väntar på t-banan, bussen eller tåget (eller nåt/någon annat/annan) och då är Quadrapop min stora förtjusning. Jag bestämde mig ett tag för att komma över en miljon poäng, så då gick flera timmar i veckan åt det där ändå ganska monotona spelet. När jag kom över en miljon poäng spelar jag bara när jag väntar på något och vill få tiden att gå fortare. Annars har jag guitar hero, ett bilspel och ett snowboardspel på min telefon. Jag har inte brytt mig om att ladda hem spel. Det känns lite overkill att betala för spel. Så mycket tycker jag inte om dem.
Lite saker som dök upp i mitt huvud:
- Klart att de gör forskning om mobilens roll i framtiden i Kista. Jag kan kanske tro att Ericsson är med på ett hörn? (I artikeln om läraren Carl-Johan Markstedt på Nacka Gymnasium). Men Iphone fick ju sin bit av reklam senare på sidan..
- Det här var nog det kaxigaste i kursen hittills:
1. Ta fram manualerna till din telefon eller leta reda på dem på Internet (sök efter märke och modell på din mobil + manual) och försök ta dig igenom de olika funktionerna på egen hand. Om du inte lyckas, så fråga närmsta 11-åring, så visar de dig hur man gör! Haha, va roligt!
onsdag 29 juli 2009
18 - Digitala presentationer
Jag gjorde en förutsägbar presentation i open offices Impress. Trots att det är det programmet som jag har på min dator, har jag aldrig använt det förut (förutom till en slide som skulle upp tillsammans med andra slides i andra format. Detta gav kaos och jag gick över till powerpoint.) Impress har samma features som power point, förutom en: att lägga musik till presentationen som sträcker sig genom alla slides. Impress har musiktillägg, men musikfilen slutar spelas upp vid slidebyte och man får börja om igen. På open offices hemsida står det att man får helt enkelt spela upp musikfilen vid sidan om och sätta på ungefär samtidigt som man sätter på slide showen. Jaha? Det hjälpte inte mig när jag skulle ladda upp presentationen på slide share, eftersom den sidan endast laddar upp presentationsfiler. Lite retligt, eftersom jag ändå la ner en del tid på att remixa en låt som skulle passa väldigt bra till presentationen. Just nu är presentationen ganska långsam och skulle kunna piffas upp mycket med lite musik.
Jag brukar använda mig av digitala presentationer. Det är ofta ett krav i presentationer av labkurser och projektarbeten för oss. Min erfarenhet är att det är lätt att visa på tendenser på egenskaper, dvs man kan visa på enkla kurvor som ändå är svåra att rita upp för hand (jag är tokigt dålig i bild). Kurvorna blir exakta och man kan lätt visa på vilken tendens man har sett i sina försök. Annars är det klassiska att 15 minuter innan presentationen ska börja har internet lagt ner på den dator som är kopplad till projektorn och att ingen i gruppen har något USB-minne. Då blir man lite stressad.
Men jag älskar att få handouts innan en föreläsning och kunna göra anteckningar under tiden, utan att behöva använda tiden till att skriva av allt föreläsaren säger, utan endast det som inte finns på handoutsen. Lite förtydligande pilar och omringningar i olika pedagogiska färger. Perfekt.
Digitala presentationer har en tendens att bli ganska statiska och kan kännas plastiga, men det är ju också det statiska som gör att man kan föra bra och genomtänkta anteckningar.
Här är min presentation om naturens vackra skiftningar. Presentationen är i Pecha Kutcha-format. Tänk er en mjuk, loopande och avkopplande låt i bakgrunden (typ hissmusik), så blir den klyschigt komplett.
http://www.slideshare.net/MalinHarenstam/naturen
Jag brukar använda mig av digitala presentationer. Det är ofta ett krav i presentationer av labkurser och projektarbeten för oss. Min erfarenhet är att det är lätt att visa på tendenser på egenskaper, dvs man kan visa på enkla kurvor som ändå är svåra att rita upp för hand (jag är tokigt dålig i bild). Kurvorna blir exakta och man kan lätt visa på vilken tendens man har sett i sina försök. Annars är det klassiska att 15 minuter innan presentationen ska börja har internet lagt ner på den dator som är kopplad till projektorn och att ingen i gruppen har något USB-minne. Då blir man lite stressad.
Men jag älskar att få handouts innan en föreläsning och kunna göra anteckningar under tiden, utan att behöva använda tiden till att skriva av allt föreläsaren säger, utan endast det som inte finns på handoutsen. Lite förtydligande pilar och omringningar i olika pedagogiska färger. Perfekt.
Digitala presentationer har en tendens att bli ganska statiska och kan kännas plastiga, men det är ju också det statiska som gör att man kan föra bra och genomtänkta anteckningar.
Här är min presentation om naturens vackra skiftningar. Presentationen är i Pecha Kutcha-format. Tänk er en mjuk, loopande och avkopplande låt i bakgrunden (typ hissmusik), så blir den klyschigt komplett.
http://www.slideshare.net/MalinHarenstam/naturen
17 - Virtuella världar
Efter att ha provat 2nd life tänker jag att det här är det som jag efterlyste i mitt förra blogginlägg efter att jag testat på World of Warcraft: fina omgivningar och göra uppgifter (quests) som innehåller något från läroplanen. Man får bygga upp lite quests i 2nd life och vara där som lärare online för att kunna hjälpa sina elever. Det som är synd är att World of Warcraft har mycket snyggare omgivningar än 2nd life, å andra sidan är 2nd life gratis och man kan skapa sina egna saker i större omfattning.
Det finns många universitet som finns i 2nd life och då använder man 2nd life som en lärplattform. Om man la dit uppgifter (quests), skulle det kunna bli ett litet lärande spel utan monster. =)
Att ett företag eller organisation har en närvaro i 2nd life är reklam och fler kan komma i kontakt med den.
För övrigt heter jag Ava Fenstalker i 2nd life.
Det finns många universitet som finns i 2nd life och då använder man 2nd life som en lärplattform. Om man la dit uppgifter (quests), skulle det kunna bli ett litet lärande spel utan monster. =)
Att ett företag eller organisation har en närvaro i 2nd life är reklam och fler kan komma i kontakt med den.
För övrigt heter jag Ava Fenstalker i 2nd life.
tisdag 28 juli 2009
16 - Lärande spel
1. Vilket spel valde du och vad tyckte du om det?
Jag testade kort några av de spel som finns på SVT:s hemsida, men tröttnade ganska fort. De var fyrkantiga och inte så snygga. Jag har hört mycket om World of Warcraft, så jag tänkte att jag skulle spela det så jag kan dissa det sedan. Har sett kompisar som försvunnit i spelet och inte är kontaktbara. Jag trodde spelet bara var ett enda stort slagfält, men det får jag nu backa på. Det var ganska roligt, men krävde många förberedelser och även om jag läst mycket i beginner´s guide innan, så hade jag ingen aning om hur jag skulle bete mig väl inne i spelet. Men det gick framåt och till slut hade jag pratat med några andra spelare och dödat några varelser för att komma upp i nivå.
Det här med att ta pedagogiken från dataspel med att studenten skulle få respons direkt på sitt arbete, går endast till en viss gräns. Man kan ha vissa automatsvar, poäng och högre nivåer, men om studenten ska skriva en uppsats eller liknande, måste ändå svaret ta lite längre tid. Läraren måste läsa igenom varje uppsats från hela klassen och sätta betyg på dem. Det kan inte göras mycket fortare, även om en lärplattform/dataspel används.
Studenterna lär sig tålamod också genom att vänta på respons. Jag vet att mitt tålamod är att jobba med. Vi har ett samhälle där allt ska fixas som vi vill, helst nyss, så jag tycker inte det gör nåt om man får lära sig att vänta lite. I ett arbete, senare i livet, kommer inte responsen på direkten där heller. Det är väldigt ofta som nya idéer ska gå igenom många människor och tycken, innan man får klartecken att genomföra dem. Självklart är det roligt om vi skulle kunna lägga in lärande spel för elever och studenter och jag tycker att man ska göra det på många plan. Men jag tror inte enbart på en sådan modell.
Jag testade kort några av de spel som finns på SVT:s hemsida, men tröttnade ganska fort. De var fyrkantiga och inte så snygga. Jag har hört mycket om World of Warcraft, så jag tänkte att jag skulle spela det så jag kan dissa det sedan. Har sett kompisar som försvunnit i spelet och inte är kontaktbara. Jag trodde spelet bara var ett enda stort slagfält, men det får jag nu backa på. Det var ganska roligt, men krävde många förberedelser och även om jag läst mycket i beginner´s guide innan, så hade jag ingen aning om hur jag skulle bete mig väl inne i spelet. Men det gick framåt och till slut hade jag pratat med några andra spelare och dödat några varelser för att komma upp i nivå.
Jag förstår om man tänker att det är roligt att ses i en virtuell värld. Det blir snyggare med WoW än någon lärplattform jag känner till. Men det känns som om det finns ganska många saker som kan störa koncentrationen.
Det här med att ta pedagogiken från dataspel med att studenten skulle få respons direkt på sitt arbete, går endast till en viss gräns. Man kan ha vissa automatsvar, poäng och högre nivåer, men om studenten ska skriva en uppsats eller liknande, måste ändå svaret ta lite längre tid. Läraren måste läsa igenom varje uppsats från hela klassen och sätta betyg på dem. Det kan inte göras mycket fortare, även om en lärplattform/dataspel används.
Studenterna lär sig tålamod också genom att vänta på respons. Jag vet att mitt tålamod är att jobba med. Vi har ett samhälle där allt ska fixas som vi vill, helst nyss, så jag tycker inte det gör nåt om man får lära sig att vänta lite. I ett arbete, senare i livet, kommer inte responsen på direkten där heller. Det är väldigt ofta som nya idéer ska gå igenom många människor och tycken, innan man får klartecken att genomföra dem. Självklart är det roligt om vi skulle kunna lägga in lärande spel för elever och studenter och jag tycker att man ska göra det på många plan. Men jag tror inte enbart på en sådan modell.
måndag 27 juli 2009
15 - E-möten
Absolut tycker jag e-möten är ett bra verktyg för samarbete. Det är klart att det är roligt att resa, men det är också dyrt och tidskrävande. Känns inte alltid motiverande. Jag kan definitivt tänka mig använda dessa program i framtiden i mitt jobb.
Jag kommer kanske använda dessa verktyg för att samarbeta på distans. Jag laddade hem messenger enbart för detta (försöker hålla ner antalet program som startar upp när jag startar upp datorn) och jag kanske behåller det. Det var bra bildkvalité och snygg design, men en aning försening på sändningen. Adobe hade inte samma försening, däremot var inte bildkvalitén på samma nivå (trots inzoomning). Messenger tog ett tag innan både mick o kamera fanns med för båda parter. Vi fick ringa upp varandra några gånger, men när det väl var fixat, gick allt väldigt bra. Adobe hackade med jämna mellanrum, men det är förstås en stor fördel att man kan vara så många i ett och samma rum på det sättet. För flera år sedan hade jag msn messenger och pratade genom webkamera, men det var inte många gånger. Då var förseningen på sändningen mycket längre och det var lättare att ha en konversation med bara chat. Det blir många missförstånd annars. Kroppsspråket är en stor och viktig del i vår kommunikation och därför är det betydelsefullt att ha videokonferenser istället för chattar enbart.
Jag kommer kanske använda dessa verktyg för att samarbeta på distans. Jag laddade hem messenger enbart för detta (försöker hålla ner antalet program som startar upp när jag startar upp datorn) och jag kanske behåller det. Det var bra bildkvalité och snygg design, men en aning försening på sändningen. Adobe hade inte samma försening, däremot var inte bildkvalitén på samma nivå (trots inzoomning). Messenger tog ett tag innan både mick o kamera fanns med för båda parter. Vi fick ringa upp varandra några gånger, men när det väl var fixat, gick allt väldigt bra. Adobe hackade med jämna mellanrum, men det är förstås en stor fördel att man kan vara så många i ett och samma rum på det sättet. För flera år sedan hade jag msn messenger och pratade genom webkamera, men det var inte många gånger. Då var förseningen på sändningen mycket längre och det var lättare att ha en konversation med bara chat. Det blir många missförstånd annars. Kroppsspråket är en stor och viktig del i vår kommunikation och därför är det betydelsefullt att ha videokonferenser istället för chattar enbart.
fredag 24 juli 2009
14 - Interaktiva tavlor
Jag skulle välja eBeam av de tavlor som var på kursmaterialet, med tanke på den mindre storleken på de fysiska enheterna. Detta ger större mobilitet och förhoppningsvis ett mindre pris? När man pratar om pris, så är förstås Wii-kontrollen som interaktiv tavla betydligt billigare. Men den kan man inte gå ut på internet med eller så och det är mycket värt i undervisningssammanhang. eBeam har jag aldrig sett faktiskt. Det är ju lysande. Kräver inte lika mycket fysiska prylar som smartboard, men har samma funktion.
En kursare till mig har skaffat en tablet-PC. När jag såg den, tänkte jag att det var ett riktigt smart device. Ändå köpte jag det inte när jag köpte bärbar dator i januari. Jag tror jag tänkte att den skulle kosta mer än det smakade, men kollade aldrig upp priset. Men det måste vara väldigt användbart, speciellt på föreläsningar. Man slipper skriva ut föreläsningsanteckningarna för att göra anteckningar på dom.
De största skillnaderna på vanliga tavlor och interaktiva tavlor är den snabba tillgången på information, lagringsmöjligheterna och att slippa sudda hos de interaktiva. Jag skulle kunna använda dessa i framtida presentationer och rapporter - som student och som ingenjör. Det är schysst att kunna pausa när som helst i föreläsningen, om man behöver 2 sekunder till på ett steg, så man koncentrerar sig på ett steg i taget.
Jag ser inga risker med de interaktiva tavlorna just nu. Det kanske kommer om man använder dom ett tag. Tekniken kan ju förstås hacka och det finns en inlärningströskel för ny teknik. Men annars ser jag inga risker nu.
En kursare till mig har skaffat en tablet-PC. När jag såg den, tänkte jag att det var ett riktigt smart device. Ändå köpte jag det inte när jag köpte bärbar dator i januari. Jag tror jag tänkte att den skulle kosta mer än det smakade, men kollade aldrig upp priset. Men det måste vara väldigt användbart, speciellt på föreläsningar. Man slipper skriva ut föreläsningsanteckningarna för att göra anteckningar på dom.
De största skillnaderna på vanliga tavlor och interaktiva tavlor är den snabba tillgången på information, lagringsmöjligheterna och att slippa sudda hos de interaktiva. Jag skulle kunna använda dessa i framtida presentationer och rapporter - som student och som ingenjör. Det är schysst att kunna pausa när som helst i föreläsningen, om man behöver 2 sekunder till på ett steg, så man koncentrerar sig på ett steg i taget.
Jag ser inga risker med de interaktiva tavlorna just nu. Det kanske kommer om man använder dom ett tag. Tekniken kan ju förstås hacka och det finns en inlärningströskel för ny teknik. Men annars ser jag inga risker nu.
13 - Personliga lärmiljöer
Jag tycker man lär sig genom peer-to-peer learning varje dag, man har bara inte gett det ett namn. När jag har funderat över hur man ska spara pengar när man väl börjar jobba, så har jag tagit tillfällen i akt att prata med människor som kan bostadsmarknaden exempelvis. Jag har tagit till mig information från flera källor som är kontakter, människor man springer på av olika anledningar. Någon man blir bordsdam till under en fest eller någon man hamnar bredvid under lunchen. Sedan har jag kanske kunnat gett information från mitt område till andra. Ett bra exempel på peer-to-peer learning. Jag har bara inte kallat det just så. Men det är ett lysande sätt att lära sig värdefulla saker på. Bara man är källkritisk, så ska det gå bra för det mesta. Man får väga mångas informationer tillsammans.
Den största skillnaden på personlig lärmiljö och lärplattformar är, tycker jag, att i lärplattformar har lärarna det första och sista ordet. Det är lite mer styrt där, även om det är långt mer fritt (under ansvar) än för traditionella undervisningssätt. Medan personliga lärmiljöer är, om man bryter ner det, bara ett verktyg till att ta in information. Det svåra är att ta hem rätt information och kunna det till tentan.
Jag kan se många intressanta användningsområden för en personlig lärmiljö. Flera hjärnor är alltid bättre än en. Jag vet att jag kommer att lösa problem mycket effektivare om jag får bolla problem med kollegor och samtidigt får jobba med deras problem. Hela företaget kan på något sätt bli mer helt, känns det som. Alla har sin uppgift, men hjälper varandra i andra saker. Här gäller gränsöverskridande arbeten och respekt för andras arbeten. Alla roller i ett företag är viktiga.
Nackdelar med personliga lärmiljöer kan kanske vara att man blir mer personlig än man vill vara egentligen, att andras jobb blir snott (kanske inte ens medvetet) eller att man fastnar i andra saker för mycket och ens eget jobb inte blir gjort. Men jag antar att allt detta finns nu också, fast det är mindre spårbart (traceable).
Den största skillnaden på personlig lärmiljö och lärplattformar är, tycker jag, att i lärplattformar har lärarna det första och sista ordet. Det är lite mer styrt där, även om det är långt mer fritt (under ansvar) än för traditionella undervisningssätt. Medan personliga lärmiljöer är, om man bryter ner det, bara ett verktyg till att ta in information. Det svåra är att ta hem rätt information och kunna det till tentan.
Jag kan se många intressanta användningsområden för en personlig lärmiljö. Flera hjärnor är alltid bättre än en. Jag vet att jag kommer att lösa problem mycket effektivare om jag får bolla problem med kollegor och samtidigt får jobba med deras problem. Hela företaget kan på något sätt bli mer helt, känns det som. Alla har sin uppgift, men hjälper varandra i andra saker. Här gäller gränsöverskridande arbeten och respekt för andras arbeten. Alla roller i ett företag är viktiga.
Nackdelar med personliga lärmiljöer kan kanske vara att man blir mer personlig än man vill vara egentligen, att andras jobb blir snott (kanske inte ens medvetet) eller att man fastnar i andra saker för mycket och ens eget jobb inte blir gjort. Men jag antar att allt detta finns nu också, fast det är mindre spårbart (traceable).
torsdag 23 juli 2009
12 - Lärplattformar
Nu har jag gjort ett test om tv-serier i produktionsverktyget. Det var roligt. Kul när man väl kommit på ett tema - eller fått hjälp att komma på ett tema. Min fästman får cred för det.
Jag tror inte att frågorna ska kunna tolkas på flera sätt. Jag hoppas att de är entydiga, annars skulle de inte vara vidare pedagogiska. Kanske är det för att jag varit student och använt bilda ett tag redan, men det känns som ett enkelt verktyg att använda. Men jag hoppas att detär nog att välja en punkt från uppgifterna. Det var så jag förstod det hela. Jag la ner ganska mycket tid på förra uppgiften jag gjorde - PODcastingen, så det kanske var okej. Jag får se om omdömet blir bra.
Jag har testat på Sakai, Moodle, Mondo och Cambro också. Jag la upp ett litet schema för de närmsta dagarna och la in lite på personliga sidan på Sakai i mitt testkonto. Sedan bekantade jag mig med de andra programmen. Lärplattformar är ett jättebra sätt som student att hålla koll på allt som ingår i en kurs och jag kan tänka mig att det är mycket lättare att hålla koll på alla ens studenter och vilka som gjort vad som lärare. En mycket bra grej.
Faran kan kanske ligga i att med bättre teknik kommer högre krav. För hundra år sedan var det antagligen inte så självklart att dagspendla mellan sthlm och nyköping, men nu kan det vara ett krav från exempelvis arbetsförmedlingen. Jag kan tänka mig att den utvecklingen kan bli i skolväsendet också. Studenter har redan ganska mycket (beroende på utbildningsprogram förstås, men många har mycket att göra) och att använda lärplattformar som ett skäl till att studenter ska lära sig mer fakta och göra fler aktiviteter är nog inte en bra idé.
Men allt som allt är det ett fantastiskt verktyg. Jag är som sagt väldigt nöjd med det som student på kth och har använt bilda länge.
Jag tror inte att frågorna ska kunna tolkas på flera sätt. Jag hoppas att de är entydiga, annars skulle de inte vara vidare pedagogiska. Kanske är det för att jag varit student och använt bilda ett tag redan, men det känns som ett enkelt verktyg att använda. Men jag hoppas att detär nog att välja en punkt från uppgifterna. Det var så jag förstod det hela. Jag la ner ganska mycket tid på förra uppgiften jag gjorde - PODcastingen, så det kanske var okej. Jag får se om omdömet blir bra.
Jag har testat på Sakai, Moodle, Mondo och Cambro också. Jag la upp ett litet schema för de närmsta dagarna och la in lite på personliga sidan på Sakai i mitt testkonto. Sedan bekantade jag mig med de andra programmen. Lärplattformar är ett jättebra sätt som student att hålla koll på allt som ingår i en kurs och jag kan tänka mig att det är mycket lättare att hålla koll på alla ens studenter och vilka som gjort vad som lärare. En mycket bra grej.
Faran kan kanske ligga i att med bättre teknik kommer högre krav. För hundra år sedan var det antagligen inte så självklart att dagspendla mellan sthlm och nyköping, men nu kan det vara ett krav från exempelvis arbetsförmedlingen. Jag kan tänka mig att den utvecklingen kan bli i skolväsendet också. Studenter har redan ganska mycket (beroende på utbildningsprogram förstås, men många har mycket att göra) och att använda lärplattformar som ett skäl till att studenter ska lära sig mer fakta och göra fler aktiviteter är nog inte en bra idé.
Men allt som allt är det ett fantastiskt verktyg. Jag är som sagt väldigt nöjd med det som student på kth och har använt bilda länge.
11 - PODcasting
För tre dagar sedan lärde jag mig att PODcasting står för Personal On Demand-casting (jmfr broadcasting). Det är förstås det som iPOD står för också, men det har inte jag vetat om. Tur att commoncraft gör info-videor.
Den första utmaningen i uppgiften att göra en egen PODcasting var estetisk; vad ska jag hitta på som kan vara någorlunda intressant och kan göras med rätt delar av musik jag ville ha med och så vidare. Det här behövde en hel del tänkande. Inte för att resultatet skulle bli utomordentligt extraordinärt lysande, men för att det skulle bli helt okej. Jag bestämde mig för att prata lite om mina dansgrupper som jag tränar på söndagar i form av ett radioprogram och lägga till lite ljudeffekter och "hissmusik":
https://bilda.kth.se/servlets/PodCast/6rRN50VwRcjKg9sM/file/13789051/PODcasting.mp3
Sånt här gjorde jag och mina syskon när vi var riktigt små med en kassettbandspelare och tillhörande mick. Fick lite flashbacks. Det var roligt. Då hade vi förstås inget redigeringsprogram, utan en pausknapp och en analog mick med 10 cm sladd.
För podcatingen använde jag mig av min telefon för att spela in mitt prat och blåtandade den till min dator. (Headsetet till datorn direkt in till Audacity hade förstås varit ett bättre val i ljudkvalitésynpunkt.) Sedan tog jag hem mp3-filer från musikbyrån och importerade dem till Audacity. Detta redigeringsprogram är väldigt bra för att det är öppen källkod och därmed gratis, men jag ser många nackdelar med det om jag jämför med Q Basic och Magix Mixer (icke-gratis redigeringsprogram). Exempelvis kan jag inte hitta funktionen att klippa isär ett ljudklipp och kunna dra det åt något håll, eller kunna klistra in ett ljudklipp längre fram i en kanal. För att göra det sistnämnda i Audacity, måste man antingen lägga in ljudklipp av tystnad framför eller lägga det i en ny kanal och till slut blir arbetet oöverskådligt med det stora antalet kanaler som blir.
Det krångligaste var att remixa ljudklippen. Sånt tar alltid längre tid än man tror. Men själva uppladdningen var det inga problem med. Jag använder ändå Audacity när jag ska sätta ihop musik i remixer till mina danselever, eller om jag vill korta/förlänga någon låt.
PODcasts, tycker jag, skulle kunna användas mycket av någon som vill ha ut information på ett schysst sätt i vilken organisation som helst. Jag kan faktiskt inte se några risker med det nu, men det finns säkert som med all teknik. Man får göra cost-benefit-balansen.
Den första utmaningen i uppgiften att göra en egen PODcasting var estetisk; vad ska jag hitta på som kan vara någorlunda intressant och kan göras med rätt delar av musik jag ville ha med och så vidare. Det här behövde en hel del tänkande. Inte för att resultatet skulle bli utomordentligt extraordinärt lysande, men för att det skulle bli helt okej. Jag bestämde mig för att prata lite om mina dansgrupper som jag tränar på söndagar i form av ett radioprogram och lägga till lite ljudeffekter och "hissmusik":
https://bilda.kth.se/servlets/PodCast/6rRN50VwRcjKg9sM/file/13789051/PODcasting.mp3
Sånt här gjorde jag och mina syskon när vi var riktigt små med en kassettbandspelare och tillhörande mick. Fick lite flashbacks. Det var roligt. Då hade vi förstås inget redigeringsprogram, utan en pausknapp och en analog mick med 10 cm sladd.
För podcatingen använde jag mig av min telefon för att spela in mitt prat och blåtandade den till min dator. (Headsetet till datorn direkt in till Audacity hade förstås varit ett bättre val i ljudkvalitésynpunkt.) Sedan tog jag hem mp3-filer från musikbyrån och importerade dem till Audacity. Detta redigeringsprogram är väldigt bra för att det är öppen källkod och därmed gratis, men jag ser många nackdelar med det om jag jämför med Q Basic och Magix Mixer (icke-gratis redigeringsprogram). Exempelvis kan jag inte hitta funktionen att klippa isär ett ljudklipp och kunna dra det åt något håll, eller kunna klistra in ett ljudklipp längre fram i en kanal. För att göra det sistnämnda i Audacity, måste man antingen lägga in ljudklipp av tystnad framför eller lägga det i en ny kanal och till slut blir arbetet oöverskådligt med det stora antalet kanaler som blir.
Det krångligaste var att remixa ljudklippen. Sånt tar alltid längre tid än man tror. Men själva uppladdningen var det inga problem med. Jag använder ändå Audacity när jag ska sätta ihop musik i remixer till mina danselever, eller om jag vill korta/förlänga någon låt.
PODcasts, tycker jag, skulle kunna användas mycket av någon som vill ha ut information på ett schysst sätt i vilken organisation som helst. Jag kan faktiskt inte se några risker med det nu, men det finns säkert som med all teknik. Man får göra cost-benefit-balansen.
söndag 19 juli 2009
10 - Pedagogiska teorier
Sir Ken Robinson har tokigt rätt. Det finns inget vettigt i att upphöja teoretiska jobb framför praktiska jobb. Allt behövs ju. Tänk om vi inte hade några som städar ute, plöjer snö, sitter i kassan? Allt hänger ihop för att hela samhället ska fungera. Vad skulle vi göra om det inte fanns mat att köpa på en vecka nånstans? Hur skulle vi klara oss? På bär och rötter? Det skulle ta tid att samla ihop och jag skulle i alla fall inte hinna med det som jag behöver hinna med. Att vi ska ha så svårt att se att allt behövs. Detta understryks av Howard Gardners teorier om multipla intelligenser som jag gillar starkt.
9 - Tekniktrösklar och lärplattformar
Nog finns en tekniktröskel till lärplattformar. Många har väldigt liten datorvana och det blir ett stort hinder. Det måste kännas väldigt frustrerande att det tar tre gånger så lång tid för tekniken än det som faktiskt ska göras. Det är ju vad som händer innan man precis bekantat sig med ett program. Man blir väldigt begränsad. Jag tycker att jag har en viss datorvana, men vad känner de som aldrig tagit i en dator, förrän jobbet helt plötsligt kräver det?
Men alla program strävar efter användarvänlighet och jag tror att så fort den första tröskeln är överkommen, så går det lättare och lättare och effektiviteten höjs mer och mer tills den är högre än förut.
Vad ska man göra för att uppmuntra att lärare tar sig över denna tröskel? Man får väl gå över till digitala lärplattformar och skicka lärarna på den här kursen eller någon liknande kurs. Sedan gäller det väl att faktiskt hålla sig till lärplattformen istället för att skicka pappersversioner av det mesta ändå. Skolan kan också söka bidrag (från EU eller Sverige) för att kunna ge bärbara datorer till lärarna. Detta görs nu och då. Min mor jobbar som folkhögskolelärare och gick med i ett sådant projekt och hon har kommit långt i sitt digitala lärande sedan dess, till elevernas glädje.
Men alla program strävar efter användarvänlighet och jag tror att så fort den första tröskeln är överkommen, så går det lättare och lättare och effektiviteten höjs mer och mer tills den är högre än förut.
Vad ska man göra för att uppmuntra att lärare tar sig över denna tröskel? Man får väl gå över till digitala lärplattformar och skicka lärarna på den här kursen eller någon liknande kurs. Sedan gäller det väl att faktiskt hålla sig till lärplattformen istället för att skicka pappersversioner av det mesta ändå. Skolan kan också söka bidrag (från EU eller Sverige) för att kunna ge bärbara datorer till lärarna. Detta görs nu och då. Min mor jobbar som folkhögskolelärare och gick med i ett sådant projekt och hon har kommit långt i sitt digitala lärande sedan dess, till elevernas glädje.
lördag 18 juli 2009
8 - Sociala nätverk; Twitter
Jag tycker det är lite roligt med Twitter ett tag, men vem orkar uppdatera alla små obetydliga saker som händer mellan mejlar, bloggar, facebook och chattar. Twitter känns onödigt. Det finns annat att göra, känns det som. Jag vill använda tiden hellre till att träffa folk irl och den tiden jag sitter på nätet, vill jag ha min sociala aktivitet samlad på en sida helst. Nu har jag skaffat ett facebook-konto för tre dagar sedan och jag är redan lite fast. Det blir någon timme varje dag framför den sidan. Folk har kastat sig över mig. Den kontaktens kontakts kontakt har frågat om vi ska vara vänner och folk jag inte har pratat med på flera år har jag blivit uppdaterad på numera. Ojoj, vart ska detta sluta.
Jag vet inte hur jag skulle kunna använda denna tjänst i min profession, men det kanske jag kommer på när jag väl börjar jobba. Som student är jag ett riktigt fan av gmail (där man också kan chatta) och numera facebook där man kan fråga sista-minuten-frågor om ämnet som man har tenta i nästa dag. Det är alltid något som är oklart vid den tiden och då är det för sent att fråga läraren. Men kursare kan utbyta upptäckter med varandra och det är en livräddare.
Twitter är en rolig grej, men man får se upp lite med att skriva när man är på semester och var extranyckeln ligger. Dessutom tror jag att det ligger en risk i att lägga allt på nätet, när man rent psykologiskt kanske skulle prata med en vän direkt istället och få instant feed-back och kramar. Men detta är bara en tanke, jag är på inget sätt någon psykiatriker.
Jag har en teknisk svårighet i detta; jag går efter alla instruktioner, men jag får inte telefonen kopplat till twitter. Jag har skickat ett mess nu 3-4 gånger. Jag får berätta hur det går i näste blogg.
Nåja, här är min twittersida i alla fall:
http://twitter.com/MalinHarenstam
Jag vet inte hur jag skulle kunna använda denna tjänst i min profession, men det kanske jag kommer på när jag väl börjar jobba. Som student är jag ett riktigt fan av gmail (där man också kan chatta) och numera facebook där man kan fråga sista-minuten-frågor om ämnet som man har tenta i nästa dag. Det är alltid något som är oklart vid den tiden och då är det för sent att fråga läraren. Men kursare kan utbyta upptäckter med varandra och det är en livräddare.
Twitter är en rolig grej, men man får se upp lite med att skriva när man är på semester och var extranyckeln ligger. Dessutom tror jag att det ligger en risk i att lägga allt på nätet, när man rent psykologiskt kanske skulle prata med en vän direkt istället och få instant feed-back och kramar. Men detta är bara en tanke, jag är på inget sätt någon psykiatriker.
Jag har en teknisk svårighet i detta; jag går efter alla instruktioner, men jag får inte telefonen kopplat till twitter. Jag har skickat ett mess nu 3-4 gånger. Jag får berätta hur det går i näste blogg.
Nåja, här är min twittersida i alla fall:
http://twitter.com/MalinHarenstam
söndag 5 juli 2009
7 - Wikis
Det allra första jag märkte när jag skulle redigera någon artikel på Wikipedia är hur mycket alla andra vet om mina intresseämnen. Trots relativt lång sökning, hittade jag inget område där jag kunde skriva en egen artikel. (Kanske om jag skrev en artikel om koreografi till kristen hiphop...) Till slut hittade jag en artikel på Wikipedia om vektorer i bemärkelsen olika tekniker att överföra genetiskt material till levande organismer. Genteknik är ett av mina stora intressen. Jag såg att ett ord fattades i en mening precis under underrubriken "Icke virala vektorer": medför. "På grund av de problem som virala vektorer, så har man även..." har jag nu ändrat till "På grund av de problem som virala vektorer medför, så har man även...". Det behövde jag inte så mycket kunskap för att ändra, men nu har jag i alla fall redigerat en wiki:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vektor_(genteknik)#Icke_virala
Wikis är bra saker att använda i utbildning. Det finns likheter med Google docs, men båda har sina egna egenskaper. Jag använder Wikipedia ofta i mina studier. Det är kanske en bra idé att ha en wiki när det handlar om att organisera en arbetsplats: önskemål om semesterveckor, ledigt eller flextider exempelvis. Men den Wikin skulle användas som ett internt nätverk, vilket jag tror alla större organisationer har. Den största nackdelen med wikis är att de är sidor som alla kan ändra på och är därför inte tillförlitligt material, så det kan inte användas som referens i uppsatser och liknande. Största fördelarna med wikis är en gratis encyklopedi, men också att man kan organisera något tillsammans enkelt, trots fysisk distans mellan organisatörerna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vektor_(genteknik)#Icke_virala
Wikis är bra saker att använda i utbildning. Det finns likheter med Google docs, men båda har sina egna egenskaper. Jag använder Wikipedia ofta i mina studier. Det är kanske en bra idé att ha en wiki när det handlar om att organisera en arbetsplats: önskemål om semesterveckor, ledigt eller flextider exempelvis. Men den Wikin skulle användas som ett internt nätverk, vilket jag tror alla större organisationer har. Den största nackdelen med wikis är att de är sidor som alla kan ändra på och är därför inte tillförlitligt material, så det kan inte användas som referens i uppsatser och liknande. Största fördelarna med wikis är en gratis encyklopedi, men också att man kan organisera något tillsammans enkelt, trots fysisk distans mellan organisatörerna.
fredag 3 juli 2009
6 - Bokmärkestjänster
Nu har jag provat Delicious och jag ser inte att det skulle vara någon speciell nytta med den här tjänsten. Man kan ju istället samla allt på Facebook eller liknande. Där skulle man kunna ha alla bilder, videoklipp, dagbok och det med taggar på allt och direktkopplingar till de vänner man har addat. Delicious känns överflödigt.
Etiketter är definitivt en hjälp när man ska leta efter en bra länk, både i sina egna och andras. Speciellt det senare, eftersom det finns långt fler av de senare.
Andra användningsområden för Delicious, förutom att få ordning på egna bokmärken, kan jag tänka mig är att dela bokmärken med andra med samma intressen. Det blir lite roligt, men som sagt, det kan ju göras med Facebook eller liknande. Så jag tror inte att det skulle tidseffektivt användas i någon framtida profession som jag skulle ha.
Här är min lista på bokmärken:
http://delicious.com/MalinHarenstam
Etiketter är definitivt en hjälp när man ska leta efter en bra länk, både i sina egna och andras. Speciellt det senare, eftersom det finns långt fler av de senare.
Andra användningsområden för Delicious, förutom att få ordning på egna bokmärken, kan jag tänka mig är att dela bokmärken med andra med samma intressen. Det blir lite roligt, men som sagt, det kan ju göras med Facebook eller liknande. Så jag tror inte att det skulle tidseffektivt användas i någon framtida profession som jag skulle ha.
Här är min lista på bokmärken:
http://delicious.com/MalinHarenstam
5 - Dela videofiler
1. Vad tycker du om YouTube?
Spontant tycker jag att YouTube är ruskigt roligt. Jag kan lätt fastna där, titta på nästa klipp som är har likadana taggar osv. Igår hittade jag ett nytt klipp som bara var på 16 sekunder, men jag kunde se om det flera gånger.
http://www.youtube.com/watch?v=s_WWAVXZyuQ för den som är intresserad och inte har sett den än.
YouTube handlar om hur man använder tjänsten och det är bara fantasin som sätter gränser för hur många olika sätt man kan använda den på. Temagruppen på Bergavikskolan använder sig av YouTube som nyhetskanal.
http://www.youtube.com/watch?v=sFzi6olCtJY&feature=related
Detta hjälper dem att lära sig redigering, kameranärvaro etc. Listan kan göras lång.
I mina studier tror jag att jag kan använda YouTube genom att se på föreläsningar (MIT lägger ut föreläsningar exempelvis). Det skulle bli mer liv i distanskurserna (som det har blivit i den här kursen).
Jag vet inte vad jag kommer att få för framtida yrke, men jag kan tänka mig att rapporter och korrespondens är roligare med YouTube eller liknande. Roligare presentationer av vad jag just har jobbat med, helt enkelt.
Spontant tycker jag att YouTube är ruskigt roligt. Jag kan lätt fastna där, titta på nästa klipp som är har likadana taggar osv. Igår hittade jag ett nytt klipp som bara var på 16 sekunder, men jag kunde se om det flera gånger.
http://www.youtube.com/watch?v=s_WWAVXZyuQ för den som är intresserad och inte har sett den än.
YouTube handlar om hur man använder tjänsten och det är bara fantasin som sätter gränser för hur många olika sätt man kan använda den på. Temagruppen på Bergavikskolan använder sig av YouTube som nyhetskanal.
http://www.youtube.com/watch?v=sFzi6olCtJY&feature=related
Detta hjälper dem att lära sig redigering, kameranärvaro etc. Listan kan göras lång.
I mina studier tror jag att jag kan använda YouTube genom att se på föreläsningar (MIT lägger ut föreläsningar exempelvis). Det skulle bli mer liv i distanskurserna (som det har blivit i den här kursen).
Jag vet inte vad jag kommer att få för framtida yrke, men jag kan tänka mig att rapporter och korrespondens är roligare med YouTube eller liknande. Roligare presentationer av vad jag just har jobbat med, helt enkelt.
tisdag 23 juni 2009
4 - Dela bilder
Jag kan inte använda något annat ord än 'gulligt' om Flickr. Det är lite som de bokmärken som små barn kan samla på. Det är trevligt med fotoalbum som man kan visa upp och visst utgör edit-funktionerna en viss uppgift. Men varför vill man ha en sida för blogg och en sida för bilder?
En blogg med bilder är direkt en förbättring. Flickr har visserligen en blogfunktion, men är det inte samma sak som en vanlig blogg? Flickr känns överflödig, men gullig.
Jag kan definitivt tänka mig att använda delning av bilder. Det finns många användningsområden, jag tänker direkt på delning av bilder som behövs i en rapport eller presentation.
Här är några foton jag tagit:
www.flickr.com/photos/malinharenstam
Här är en skön bild jag hittade på en tårta som är mer ett konstverk:
www.flickr.com/photos/47359205@N00/2605769206
En blogg med bilder är direkt en förbättring. Flickr har visserligen en blogfunktion, men är det inte samma sak som en vanlig blogg? Flickr känns överflödig, men gullig.
Jag kan definitivt tänka mig att använda delning av bilder. Det finns många användningsområden, jag tänker direkt på delning av bilder som behövs i en rapport eller presentation.
Här är några foton jag tagit:
www.flickr.com/photos/malinharenstam
Här är en skön bild jag hittade på en tårta som är mer ett konstverk:
www.flickr.com/photos/47359205@N00/2605769206
3 - Dela dokument
Nu har jag testat Google Docs och det var ju en fenomenal idé! Just det här problemet med att det finns 50 versioner av samma dokument på flera hårddiskar, mejl och personer, har jag haft så många gånger. Detta när jag skriver grupparbeten, egna arbeten, och annat som behövs i studiearbetet, för att inte tala om programmeringskod. En minsta ändring i ett sådant dokument förstör hela programmet. Google Docs är väldigt enkelt att hantera och dokumentpublicera med dess likhet till gamla ordbehandlarversioner.
Men det tråkiga är just det också. Det finns inte mycket att ändra med där. I mitt område är sidoprogrammet Math Equation väldigt viktigt för dokument och detta finns inte med i Google Docs. Dessutom faller många ekvationer bort när dokumentet konverteras till ett Googledokument.
Det finns förstås problem med att dela och lagra dokument. Det är inget roligt om min nästan färdiga 26-sidiga projektrapport skulle komma i någon ond kursares/kollegas händer som gör klart det sista och lämnar in i sitt eget namn. Denna och andra liknande situationer kan undvikas vid användande av lösenord och specifika invitationer.
Här har jag publicerat ett dokument (redigerat 2009 07 02):
http://docs.google.com/Doc?id=dqxwpfp_14d23v6pcf&hl=en
Men det tråkiga är just det också. Det finns inte mycket att ändra med där. I mitt område är sidoprogrammet Math Equation väldigt viktigt för dokument och detta finns inte med i Google Docs. Dessutom faller många ekvationer bort när dokumentet konverteras till ett Googledokument.
Det finns förstås problem med att dela och lagra dokument. Det är inget roligt om min nästan färdiga 26-sidiga projektrapport skulle komma i någon ond kursares/kollegas händer som gör klart det sista och lämnar in i sitt eget namn. Denna och andra liknande situationer kan undvikas vid användande av lösenord och specifika invitationer.
Här har jag publicerat ett dokument (redigerat 2009 07 02):
http://docs.google.com/Doc?id=dqxwpfp_14d23v6pcf&hl=en
måndag 22 juni 2009
2 - RSS
RSS är bra för uppdateringen, det vill jag påstå. Men jag kan känna att det kostar mer än det smakar. Om jag hade valt Googles RSS-läsare, Google Reader, hade företaget fått ännu mer information om mig och lagt alla de rätta reklamannonserna till min mejl. Nu när jag har Bloglines, blir det ännu en sak i aktivitetsfältet som ska startas när datorn startas och det tar ytterligare tid innan jag kan starta.
Dessutom är RSS-läsaren ännu en sak som pockar på min uppmärksamhet när jag sitter och skulle kunna skriva den där uppsatsen som snart ska vara klar. RSS är bra om man ser till att inte lägga upp fler sidor än de man faktiskt vanligtvis läser varje morgon. I det fallet är RSS en tidssparare. Men det är lätt att plocka på lite för många sidor och snart har man inget annat att göra än att läsa alla uppdateringar. I det fallet är RSS-läsaren en tidssnattare.
När detta händer, samt mitt McAfee SecurityCenter vill ha sina uppdateringar, Dell DataSafe Online vill ha sin säkerhetskopiering och Vista vill ha Microsofts uppdateringar, blir inte uppsatsen (som är fiktiv, men visar på en högst sannolik situation i mitt liv) klar.
Dessutom är RSS-läsaren ännu en sak som pockar på min uppmärksamhet när jag sitter och skulle kunna skriva den där uppsatsen som snart ska vara klar. RSS är bra om man ser till att inte lägga upp fler sidor än de man faktiskt vanligtvis läser varje morgon. I det fallet är RSS en tidssparare. Men det är lätt att plocka på lite för många sidor och snart har man inget annat att göra än att läsa alla uppdateringar. I det fallet är RSS-läsaren en tidssnattare.
När detta händer, samt mitt McAfee SecurityCenter vill ha sina uppdateringar, Dell DataSafe Online vill ha sin säkerhetskopiering och Vista vill ha Microsofts uppdateringar, blir inte uppsatsen (som är fiktiv, men visar på en högst sannolik situation i mitt liv) klar.
söndag 21 juni 2009
1 - bloggar
Att utse ett användningsområde som står främst i bloggvärlden är en svår, för att inte säga omöjlig uppgift. Vad är viktigast att skriva om och vilka är viktigast att skriva till? Det är frågan. Med tanke på vad vi lär oss i den här kursen, så är förstås lärandet ett stort framtida (men även present) användningsområde. Bergavikskolan i Kalmar hade elevbloggar 2007 och det skulle vara roligt att få se utvärderingar från det projektet. De kanske kan tala om för- och nackdelar med bloggar för elever i lärandeprocessen.
På samma sätt är kanske en blogg ett bra instrument i jobbet. Inför rapportskrivningar och presentationer, men också för att se hur man själv utvecklats och hur ett projekt har gått i hamn, bit för bit.
Jag tänker att de främsta fördelarna med att jobba/studera med en blogg som hjälpmedel i de ovan nämnda områdena måste vara att man ser att det finns andra som också jobbar hårt innan de kommer fram till ett svar på mattetalet/en presentation/en lösning på en mer effektiv organisation. Detta belyste John Seely Brown. Han menade att det var först när en av hans mattelärare fastnade i ett mattetal under en lektion som John förstod att andra också jobbade länge och hårt innan de kom fram till ett svar på mattetalen, även lärare. De hade inte allt klart på två röda sekunder. Detta gav John en lättnadskänsla då han förstod att han inte var dum på något sätt, utan att alla behövde tid för att lösa tal.
En annan fördel är förstås kommunikationen. Hela processen kan från början ses av andra personer som kan bolla tillbaka idéer med bloggaren. Fler hjärnor är smartare än en.
En tredje fördel - som också kan ses som en nackdel - är att man inte kan göra saker själv, utan att allt är publikt. Fördel på grund av ovan nämnda argument, men en nackdel för att man inte har så stor integritet, vad är ens egen idé? vem har copyright? vad är det jag gör egentligen? En persons arbetsidentitet kan ifrågasättas.
Ännnu en nackdel är att man vet om ovanstående och utelämnar en eller flera delar i sitt arbete. Då är inte bloggen ett jobb- eller studieinstrument längre, utan bara ett ställe där man skriver mycket för att det ska se bra ut.
Men jag ser ett lika stort användningsområde när det kommer till resedagbok. Det är ett perfekt sätt att hålla vänner i hemstaden uppdaterade om vad som händer, speciellt när det är riktigt långt borta och det skulle krävas för mycket energi, tid och pengar att skicka vykort till alla man vill uppdatera från alla ställen man varit på och alla upplevelser man har haft. Detta gjorde man förstås inte innan bloggens inträde på internet, men nu finns möjligheten och den används. Det som också är riktigt kul är att skrivandet uppdateras nästan i realtid och man kan som anhörig följa resenären väldigt noga.
Jag har själv följt två resebloggar denna vår. Ett kompispar som har åkt ner till Kenya för att adoptera en flicka och jag har fått privilegiet att få snabb information om vad som händer i rättsprocesserna för att få papper på adoptionen, men också sett härliga safarifoton, foton på flickan och annorlunda maträtter. En annan kompis till mig har åkt på ett livs äventyr - backpackat i östra halvan av Australien, Nya Zeeland, Singapore och Thailand under 4½ månad. Jag har fått se kort från nästan alla ställen hon besökt och dessutom fallskärmshoppning, forsränning, koalagos och mycket mer. Hon behöver inte dra allt trettio gånger till alla när hon kommer hem, utan hon kan prata om vad som händer nu och hur hon känner efter resan.
Men det är förstås roligt att låta sig uppdateras om gamla klasskompisar, vänner som flyttat till en annan ort etc.
Sedan är väl att tjäna pengar en bra anledning att börja blogga. Bloggen blir jobbet.
Så vad ska man säga? Det största användningsområdet är väl att kommunicera med andra människor. Det måste skrivas så generellt, eftersom ett användningsområde är inte större än något annat.
Jag bloggade ett tag för mitt höga nöjes skull på Lunarstorm när det begav sig. Jag skrev ofta (någon gång i veckan) och mycket och hade en trogen läsarskara på ca 30 personer. Men det höll väl inte hur länge som helst; 3 år regelbundet (om jag kommer ihåg rätt) med vissa undantagsveckor. Jag startade 2002 och nu har jag inte skrivit i den på alls på flera år. Jag höll också kontakten med gamla kompisar som jag flyttat ifrån (är uppvuxen i Värmland).
Förutom layouten, så är väl skillnaden att man kan ha sponsorer på Blogger, vilket Lunarstorm har egna för att själva tjäna pengar på websidan.
Jag tror definitivt att jag får användning av bloggar, både personligen och i jobbet/studierna. Detta på grund av alla fördelar som jag nämnt ovan.
Och nu har jag också redigerat detta inlägg.
På samma sätt är kanske en blogg ett bra instrument i jobbet. Inför rapportskrivningar och presentationer, men också för att se hur man själv utvecklats och hur ett projekt har gått i hamn, bit för bit.
Jag tänker att de främsta fördelarna med att jobba/studera med en blogg som hjälpmedel i de ovan nämnda områdena måste vara att man ser att det finns andra som också jobbar hårt innan de kommer fram till ett svar på mattetalet/en presentation/en lösning på en mer effektiv organisation. Detta belyste John Seely Brown. Han menade att det var först när en av hans mattelärare fastnade i ett mattetal under en lektion som John förstod att andra också jobbade länge och hårt innan de kom fram till ett svar på mattetalen, även lärare. De hade inte allt klart på två röda sekunder. Detta gav John en lättnadskänsla då han förstod att han inte var dum på något sätt, utan att alla behövde tid för att lösa tal.
En annan fördel är förstås kommunikationen. Hela processen kan från början ses av andra personer som kan bolla tillbaka idéer med bloggaren. Fler hjärnor är smartare än en.
En tredje fördel - som också kan ses som en nackdel - är att man inte kan göra saker själv, utan att allt är publikt. Fördel på grund av ovan nämnda argument, men en nackdel för att man inte har så stor integritet, vad är ens egen idé? vem har copyright? vad är det jag gör egentligen? En persons arbetsidentitet kan ifrågasättas.
Ännnu en nackdel är att man vet om ovanstående och utelämnar en eller flera delar i sitt arbete. Då är inte bloggen ett jobb- eller studieinstrument längre, utan bara ett ställe där man skriver mycket för att det ska se bra ut.
Men jag ser ett lika stort användningsområde när det kommer till resedagbok. Det är ett perfekt sätt att hålla vänner i hemstaden uppdaterade om vad som händer, speciellt när det är riktigt långt borta och det skulle krävas för mycket energi, tid och pengar att skicka vykort till alla man vill uppdatera från alla ställen man varit på och alla upplevelser man har haft. Detta gjorde man förstås inte innan bloggens inträde på internet, men nu finns möjligheten och den används. Det som också är riktigt kul är att skrivandet uppdateras nästan i realtid och man kan som anhörig följa resenären väldigt noga.
Jag har själv följt två resebloggar denna vår. Ett kompispar som har åkt ner till Kenya för att adoptera en flicka och jag har fått privilegiet att få snabb information om vad som händer i rättsprocesserna för att få papper på adoptionen, men också sett härliga safarifoton, foton på flickan och annorlunda maträtter. En annan kompis till mig har åkt på ett livs äventyr - backpackat i östra halvan av Australien, Nya Zeeland, Singapore och Thailand under 4½ månad. Jag har fått se kort från nästan alla ställen hon besökt och dessutom fallskärmshoppning, forsränning, koalagos och mycket mer. Hon behöver inte dra allt trettio gånger till alla när hon kommer hem, utan hon kan prata om vad som händer nu och hur hon känner efter resan.
Men det är förstås roligt att låta sig uppdateras om gamla klasskompisar, vänner som flyttat till en annan ort etc.
Sedan är väl att tjäna pengar en bra anledning att börja blogga. Bloggen blir jobbet.
Så vad ska man säga? Det största användningsområdet är väl att kommunicera med andra människor. Det måste skrivas så generellt, eftersom ett användningsområde är inte större än något annat.
Jag bloggade ett tag för mitt höga nöjes skull på Lunarstorm när det begav sig. Jag skrev ofta (någon gång i veckan) och mycket och hade en trogen läsarskara på ca 30 personer. Men det höll väl inte hur länge som helst; 3 år regelbundet (om jag kommer ihåg rätt) med vissa undantagsveckor. Jag startade 2002 och nu har jag inte skrivit i den på alls på flera år. Jag höll också kontakten med gamla kompisar som jag flyttat ifrån (är uppvuxen i Värmland).
Förutom layouten, så är väl skillnaden att man kan ha sponsorer på Blogger, vilket Lunarstorm har egna för att själva tjäna pengar på websidan.
Jag tror definitivt att jag får användning av bloggar, både personligen och i jobbet/studierna. Detta på grund av alla fördelar som jag nämnt ovan.
Och nu har jag också redigerat detta inlägg.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
